LÅT INTE SPINDELVÄVEN VÄXA RUNT DITT HJÄRTA

Låt inte spindelväven växa till i ditt inre och hjärta
Det kanske började alla redan när du var en liten flicksnärta
Men när nu åren har gått så tänker du säkert tillbaka på livet
Det är faktiskt så ibland att man har riktigt glömt bort motivet

Visdom kommer med åren förhoppningsvis och vi börjar att inse
Att man borde nog beakta det goda, inte bara innehållet i en chokladdragé
Det finns ju tid att förlåta och stoltheten kommer kanske en aning på sned
Men jag undrar om inte du tycker efter det, att du är en lyckans smed

De åren som har gått har varit år med både glädje och sorg
Man vill ju inte se tillbaka och få ner allt som hänt i en fingerborg
Utan de goda gärningarna kommer alltid att segra, de kommer inte att dö
De behöver ju inte vara så många ,så de har bildat en riktig telefonkö

Ingen har en flygande matta som kan förse oss med allt vad vi önskar
Belöningen är när våren kommer allt slår ut och det grönskar
Då blommor människan ut och skjuter skott för det riktigt sköna
Man blir en slingrande växt på livets vägg, denna förtrollande murgröna

Bo GRapenskog

HEMMET ÄR KÄRLEKENS SOL

Livet är som ett konstverk
Det behöver mycket hjärta
Välj din färg och pensel
Gör det så noga du kan

Innan du målar välj ut ditt favorit ämne
Var inte rädd att förverkliga din dröm
Det gör inget om man gör ett misstag
Målningen är inte på riktig utan på låtas

Titta på din målning gråt inte
Börja om på nytt använd mer kärlek
Ta in den i ditt hem och njut av den
För kärleken är hemmets sol

Bo GRapenskog

KÄRLEKEN TILL LIVET

Att vakna upp till en helt ny dag
Man hör fåglarna sjunga, man blir
väldigt glad
Att höra ungar skratta ut sin spontanitet
Man borde vara tacksam över detta i all
enkelhet

Att se solen lysa upp himmelen den blå
Känna daggen när man går ut mot sin tå
Att möta en ny dag med en stor passion
Det kan vara en liten bit av denna Gudstron

Så vad än den har dagen har i sitt sköte
Livet är till för att leva enligt Goethe
Din nya dag kan bli den bästa av dagar
När du strosar fram bland dessa prästkragar

Njut av det som dig bjuds och ta av efterrätten
Här gäller det inte att darra på manschetten
Rulla istället upp ärmarna och känn sommarens
mjuka vind
Den vill landa på ditt ansikte och smeka din kind

Bo Grapenskog

Mitt hjärta

Har gått genom spår som har legat förlagt

Ingen har nånsin lyssnat på det jag sagt

Var bara en Joker precis som ett kort

Utkastad på hårda gatan i smuts och lort

Mitt hjärta ger upp men mina tankar ser

En ljus himmel öppnas och tar mina problem

Svävar mot himlens blå, svävar mot annat land

Hade bränt min glöd och vilar i guds hand

Må mina nära veta om min sorgliga död

Så dom kan släcka min brinnande glöd

Ljusa drömmar

Ack så förvirrad, ack så svag
Känslan tar över, obehag

Försöker få luft, försöker andas
Ljusa drömmar som långsamt strandas

Charad under dygnets ljusa timmar
På insidan någon som svimmar

Må bra, när de ser på
När mörkret faller, gör skådespelet likaså

Mörkret tänds upp, solen går ner
Jag försvinner, ingen som ser

Mina drömmar

Mina drömmar är korta genom dag och natt

Det finns en person som bestitter en skatt

Hon har vackert hår, piskandes på hennes rygg

Med henne på sidan känner jag mig trygg

Hon kanske inte minns den tid vi haft

Vi gick genom staden och delade många skratt

Var den bästa dagen sen fem år tillbaks

Nu rasade hela relationen och inge mer prat

Tacksamhet

Ni kan kalla mig för dålig och svag,

har hört det nu nästan varje dag

Börjar tycka att det är väldigt drygt,

att jag ska behöva dela någon annans betyg

Med någon så grov i sitt bristande hjärta,

så att den själv inte känner någon smärta

Plågar andra personer för att själv må bra,

visar inte sin tacksamhet under sitt tak

Det finns nåt som kallas för att vara snäll,

och inte behöva själv åka på en riktig smäll

Se in i mina ögon

Se in i mina ögon
Vad finner du däri?
Ser du nå’t som glittrar?
Kanske faller du se’n i?

Eller ser du bara tomhet;
en odödlig apati?
Stumma ord som ekar;
en omgjord afasi?

Kanske ser du blott en ilska;
en eld som glöder än?
Går du riktigt nära,
så leder den dig hem

Se in i mina ögon,
och vad finner du däri?
Ska jag vara ärlig,
så skiter jag nog i

Tomma ögon

En tyst och stilla själ som flyter, skriker i en djungel,
där inte någon hör
Tomma ögon som svävar, försvinner flyktigt eller borrar,
så att du sakta dör
Följer med i vinden;
säger ingenting,
men tigande är ett brott,
och sen tänker de ”försvinn”
Du drar dig sakta undan;
de flesta hann aldrig märka
När du stänger ner,
är de först med att bemärka.

Världen. Livet.
Tomt. Kallt.
Kan värma.
Får inte.

Tacksam

Jag bär svaren på dom frågor som du aldrig kommer ställa
Jag bär de gåvor som du inte vet att du kan få
Jag bara väntar, me’ns tillvaron så sakta färgas grå

Kan inte börja, inte sluta, måste byta för att få
Men för den som ständigt byter, är det svårt att kunna nå
Att ständigt va’ på flykt är ganska jobbigt;
livet hinner jämt ikapp
Men att nå’nsin behöva stanna, är det värsta;
jag är tacksam att jag slapp

Jag dricker

Jag dricker för att det ska bli lättare för att prata
Jag dricker för att slippa ensamheten sakna
Jag dricker för att när alkoholen når mitt blod
Önskar jag inte längre att jag hemma stod

Jag dricker för att dämpa rösterna innan för mitt pannben
Jag dricker för att ingen ska veta att jag är klen
Jag dricker för att slippa tänka på om jag är ren

När jag går mot en grupp ställer jag mig en bit bort
Bara för att de inte ska inse att jag inte är av deras sort
Står och studerar deras beteende en bit ifrån
Istället för att stå nära och kännas deras hån
Känna som att varenda ord blir ett rån
Skulle någon börja prata
Kommer jag börja skaka
Visst vill jag att de ska veta vem jag är
Men varenda gång jag försöker prata, känner jag hur det tär

Ord som inte vill komma ut
En önskan att hela livet kunde ta slut
Så jag dricker för att kunna dela med mig utav min tanke
Jag dricker för att kunna vara utan min vante

Alltså egentligen kan jag ibland prata med de andra
Utan att jag känner de mig klandra
Jag kan prata inför tusentals publik
Utan att känna att huvudet består av kalabalik
Men då ska det vara sådär utan att vara vänner
För Det blir då, när jag varenda känner
Jag önskar att hela världen kunde under mina fötter kunde försvinna

Men med alkoholen, kan jag detta övervinna
En droppe blir två
Snart slipper jag sitta i en vrå

Jag dricker för att kunna prata
Jag dricker för att inte längre sakna
Jag dricker för att våga dig se
Jag dricker för att kunna stå med dig och le

Unclear

I can’t look at my body and say that it’s mine
our bodies are just temporary homes for our endless minds
We have created this world where nothing is real
The smoke is gone but everything’s still unclear
Don’t forget that your mind never dies
You leave your home and then fly up to the sky
But with my bad mind how am I supposed to live, shall I just play pretend so they doesn’t see…the real me?
Can you see me banging on the window, trying to escape, please save me from myself while the sun is awake
It seems like the pain never ends and the scars doesn’t fades
I’m trying to reach out but they keep pulling me back. How am I supposed to live in a world where our abstract minds cuts down to a soul less box