Kategori: Dikter om död

Förlåt!

Även döden
kunde visa lite folkvett.
Du som till slut
hinner upp oss alla.
Nog hinner du
hålla din häst
vid grinden.
Tillåta oss
säga adjö.

Det skulle
hjälpa oss mycket
om vi fick vinka i fönstret.
Pressa läpparna mot rutan,
forma munnen
till ett sista :
förlåt

Publicerad i Dikter om död

Lilla pappa

Sången om dig lilla pappa
ljuder över marken där vi går

Om det starka och sköra livet
om allt en pappa förmår

Du gav oss musiken, du gav oss allt
sommar, höst, vinter och vår

Sov så gott lilla pappa
vi strör rosor i dina spår.

Publicerad i Dikter om död

Mitt hjärta

Har gått genom spår som har legat förlagt

Ingen har nånsin lyssnat på det jag sagt

Var bara en Joker precis som ett kort

Utkastad på hårda gatan i smuts och lort

Mitt hjärta ger upp men mina tankar ser

En ljus himmel öppnas och tar mina problem

Svävar mot himlens blå, svävar mot annat land

Hade bränt min glöd och vilar i guds hand

Må mina nära veta om min sorgliga död

Så dom kan släcka min brinnande glöd

Publicerad i Dikter om död

STEG FÖR STEG

Det kommer göra ont,
man får bita ihop.
Steg för steg,
bygga upp sitt liv igen.
Det är inte lätt att förlora någon,
någon man älskar,
någon man saknar,
någon man älskade.
Steg för steg
bygga upp en sorg
man inte var beredd på.
/Anna Idesjö

Publicerad i Dikter om död

Du, jag och tystnaden.

Jag och min vän tystnaden sitter på kyrkogården i norr.
Ändast lågan av ljuset skapar liv, liv bland dom döda.
Jag vet att du sover här. men att du inte kan svara, Men det känns som om du dansar här med mig.
Din kärlek värmer min kalla luffarkropp som aldrig kan slå sig till ro..

Hemlös och väderbiten kan jag endast finna tröst hos dig.
din värme din kärlek är en tröst i kylan. Med bara dina ord orkar jag återvända hem.
Tystnaden och jag sitter här, du dansar till nattens månljus och melodi.
Jag kompar på min gitarr och sjunger till melodin som älvorna lämnat.

Vi skapar en fest på en mörk kyrkogård i månljuset där dom döda dricker rödvin och sjunger i en vacker stämma..
Vi alla dansar vals tillsammans medan en del av de döda klappar takten, takten till livet.. det liv där jag och du möts..
du och jag mor. <3
Nojaz.se

Publicerad i Dikter om död

Jag knackar på…

Jag knackar på himlen
Jag knackar på himlen och blåser bort molnen
jag hör dig i vindens sus
du viskar något jag knappast kan höra
men jag vet att du vet att jag finns

Publicerad i Dikter om död

Ljus kan bli till mörker

Ljus kan bli till mörker
så obönhörligt fort
och allt som verkat litet
blir uppslukande stort

Tiden blir en fästning där
varje litet val
är inlåst och förstenat
och göder samvetskval

Minnesbilder spelas
på nytt och om igen
i drömmar och i tankar
betvivlas sanningen

Mörkret verkar evigt
och ljuset fjärran bort
glädjen oåtkomlig
så obeständigt kort

Bevara då en ljusglimt
låt varje hopp får gro
längst in i all förtvivlan
finns frön av framtidstro

@JessicaMarieOlsson

Publicerad i Dikter om död

Ljussken

Du kom som en liten stråle av ett ljussken,men bara en kort sekund.
Jag vet att strålen inte finns mer,aldrig mer.
Jag kommer att sakna den värme du gav.
Ibland går vi in i ett mörker,men ingen kan leva där.
Då söker vi ljuset,som får oss att bli starka.
Jag tänder ett ljus och tänker på dig.
Jag älskar dig.

Publicerad i Dikter om död

Ingen är som du

Jag vet att du mår bra nu, du slipper all smärta.
Men du förstår nog inte att jag saknar dig så mycket att jag tror allting kommer gå i kras.
Allting är helt åt helvete nu, inget är sig likt, nej ingeting är som förut.
Det finns ingen person som är lika underbar som du, men jag vet att himmelen har fått en ny vacker ängel som tar över stjärnornas ljus.

Publicerad i Dikter om död

Vi ses

Vi ses,
bara du och jag,
ingen annan.

Vi ses,
på ett ställe där man alltid känner sig glad,
inget annat.

Vi ses,
på ett ställe där man kan leva evigt,
och lyckligt.

Vi ses,
jag vet att du väntar på mig,
jag älskar dig.

Vi ses,
himmelriket finns.

Publicerad i Dikter om död

Faller

faller snart tyngdlöst ner.
tills jag inte längre orkar mer.
tårarna faller ner för min kind.
Order slår mig som en frusen vintervind.
snälla någon, hör mitt gälla skrik
Dem löfterna du gav var helt osannolikt.
Blodet längst min nätta kropp rinner.
jag hoppas innerlikt att dem inte hinner
sveden på mina sår, gör att jag gråter
hoppas ni mig någongång förlåter
Jag ligger här o mitt liv beklagar
istället för att njuta av livets sista dagar.
på något bottenlöst
något jag dras till
Det är ner dit jag vill,.
Till mörkets oändlighet.
Där ljuset ingenting vet
Man skall inte ta vännerna förgivet.
Man vet aldrig när någon mister livet

Dagen lika kall som mörkaste natten
Min själ är på tunn is, för att snart falla i oändligt mörkt vatten.
En obehaglig känsla omfamnar mig, nu när jag vet hur du gör.
Hur du tar över min kropp, hur du sakta förstör
Att glädjas åt livet är det jag aldrig minns.
tänk om morgondagen trott allt inte finns…

Publicerad i Dikter om död

Livet i döden

Snart får jag ro
snart får jag somna in
det är snart min tur
att komma upp till Gud

Gungar lite på stolen
tittar genom fönstret
ser på barnen där borta gå
leka, springa och dansa

Själv var jag en gång ung
tänker på mitt liv
kommer jag se dem mer?
jag gungar lite till

Nu kan jag äntligen somna in
komma till Guds rike
nu sitter jag bara här
och ler en sista gång…

Publicerad i Dikter om död
Sida 1 av 212