Kategori: Dikter om livet

Livet är…

Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför lovar

Publicerad i Dikter om livet

Åldringen

Så mången gång har
kärleken rämnat.
Sorgerna vi spar,
glädjens alla da’r
följt dem vi lämnat.

Livs väg vi vandra,
fattig eller rik,
jag som de andra.
Men aldrig klandra
kärlekens replik.

Publicerad i Dikter om livet

Dörren till mitt innersta.

Jag känner att dörren till mitt innersta sakta stängs igen.
Gnisslande och vindande känner jag hur otäckt den sakta rör sig.
Det gör ont, jag är rädd
Rädd för att sluta älska.
Jag kämpar vilt för att den skall förbli öppen, men den ber mig att släppa taget, att sluta kämpa.
Jag blir allt mer svagare.
Vad händer om jag gör den till viljes?
Sorg och vrede hotar bakom varje tår.
Det gör ont, jag är rädd…

Publicerad i Dikter om livet

Motgångar

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords?
Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför?
Alla tårar kommer, sedan kommer mörkret, alla hjärnspöken kommer och säger att det jag gör är värdelöst. Och ändå inte, för om igen så står jag här, jag har kommit över många motgångar. Jag vet att jag kan klara detta, jag vet att om jag bara vill så kommer jag klara det. Det måste gå bra, det måste bara det.

Publicerad i Dikter om livet

Tycka synd om..

Man ska inte gå runt och tycka synd om de de människor som har lämnat jordelivet. Man ska tycka synd om de människor som lever och framför allt dom som lever utan kärlek.

Publicerad i Dikter om livet

Följeslagare

Min mörka följeslagare, en mörk passagerare.

En mörk ängel.

För jag drömde om en ängel en gång. En passion så stark. Du var mitt ljus i det mörka.

Var du döden förklädd till livet efter detta?

Han kropp var svarvad och muskulös, Hans vingar så vackra och ljusa.

En dödsängel vid min sida som viskade trygga lugnande ord.

Som förmanade mig att ta tabletterna.

JAG TOG TABLETTERNA!!!

…jag lever

Lockelser till att fördärva det jag kämpat för och byggt upp.

Besökare som påminner om mitt gamla jag.

Jag är här berörd och rörd…

Rörd till tårar över livet

Livets nycker

Men det är så det är

Det är bara så det är…

Jag är bara så rädd.

Jag vill inte förlora mig själv igen.

Publicerad i Dikter om livet

VARDE LJUS

I det tysta ljuset
så talar skuggorna.
I totalt mörker
skriker ljuset
snart mörker
till tystnad.
Där är ljuset
min vision.

Publicerad i Dikter om livet

Bättre dagar

Alla choppade resonamang stannar kvar i mitt sinne tills det är blott ett minne
Får intala mig själv att jag är en dold talang
Made in Örebronx en oslipad diamant
Promenader i min hjärnbark är som att gå på en kant
Trälligt besvärligt ingen romans
I förskolan ville jag bli astronaut
Hade allt för många drömmar om vad jag skulle bli
Tiden passera revy
Jag sätter mig utanför på vår ute plats
Dendär fasaden som alla bygger upp får vila
Men innerst inne varje gång jag tänder flamman kollar mot månen
Skrattar jag åt mina gamla ambitioner
Efter sol kommer regn ångest kryper sakta fram bakom trasiga tapeter
Mamma undrar när jag ska växa upp
Ställer mig samma fråga varje dag
Är du nu jag slutar skylla mina gamla misstag på ett utanförskap
Uppe hela natten och dom säger jag är lat
Men när skallen vill hänga med rutiner som sätts upp
Och man hört Allt för många ord som tas illa upp
Jag har aldrig gillat offerrollen aldrig spelat dedär kortet
Jag skapar en brynja av att jag är orten
Softar i oz medans grabbarna meckar bladen i porten
Som flugor snurrar vi runt i lorten
Alltid sökandes efter bättre dagar i orten

 

Publicerad i Dikter om livet

Att följa sitt hjärta

Ta en till,
du kan komma vart du vill.
Vi börjar med vännerna i slottet,
slutar med madrass på loftet.
Att följa sitt hjärta är inte lätt,
när man tror sina vänners lag är rätt.
Uppmärksamheten är kul och viktig en stund,
tills man vaknar på loftet utan en blund.
Den enda personen man aldrig ska svika,
är sig själv som aldrig kommer vika.

Publicerad i Dikter om livet

MUREN

Jag hade byggt upp en mur omkring mig efter alla lögner och svek. Men så plötsligt dyker kärleken upp och livet fick en mening.
Men så smiter även du iväg, fegt, med dina lögner.
Är jag bara en leksak, någon man kan roa sig med för att fördriva tiden?
Nu är min mur ännu högre. Tror inte att jag kommer våga riva ner den igen.

Lena F

Publicerad i Dikter om livet

Mot livsresans slut

Vägen var lång, nästan alltid rak och fin
men idag – nej, den vägen är inte min
Borta är skrattet borta är en skön harmoni
tänk att det så för mig skulle bli

Minnena var alltid de bästa man kan ha
ja, det kändes verkligen riktigt bra
Nu är det moll i sinnet och själ
jag som hoppats att allt skulle gå väl

Sakta jag märker att jag lämnat mitt naturliga jag
det hjälper inte att jag försöker med nya tag
Något förtvinas och kommer inte igen
ja, jag vet – det har namnet ”demens”

Nu kämpar jag för att klara ännu ett år
hoppas det funkar och jag omvärlden når
Men jag vill inte fortsätta på detta sätt
det gör just nu inte livet så lätt

Publicerad i Dikter om livet

Bilden av Dig

I ett visst tillfälligt mått av ensamhet…

Evigheten strömmar alltid fritt, strövar

alltid framåt… Sökandes energier av ljus

och värme i en samlingspunkt. Där… Vill

jag möta Dig, klar, ren och oförstörd. Där

synden över Din själ ligger som påklistrade

fåror, och bildar ett mönster… Bilden av Dig

Publicerad i Dikter om livet
Sida 1 av 512345