Kategori: Sorgliga dikter

Det bästa…

Bästa med dig var att du alltid var med mig när jag var arg eller ledsen var du alltid nära mig och sa att allt skulle gå bra. varför inte försöka? det är allt jag kommer att söka.

Publicerad i Sorgliga dikter

DIKTSNUTTARNA

Du var min bästa vän
Synd att du aldrig kommer tillbaka igen
När du stack
Var det då jag sprack
Tårarna rann
Du var en vän som var sann
Du kommer föralltid finnas i mej
Det var en grej som du hade i dej…

MELLANSPEL

…Det bästa med dej
Var att du alltid fanns hos mej
I varje steg jag gick
Fanns du där i min blick

Att våga gråta
Att våga le
Att visa värme
Att våga ge
Kärlek, hoppet
Att med min tanke göra
Någon glad
Är för mig livet
Då lever jag
Allt blir som doften efter
Vårregn en solig dag

Jag tvivlade några gånger på dig och mig..
Tillslut hittade jag vägen så fick mig nära dig

Timmarna går som blir dagar och år
Jag vill att du ska förstå att jag saknar dig så

Att det finaste jag har
Bara försvann på ett par dar

Tre ord var allt du sa
Tack som fan att du förstört mig än idag

Publicerad i Sorgliga dikter

Det finaste

Att det finaste jag har, bara försvann på ett par dar.
Du som till en början var sådär söt och rar.
Allt våld och svek, trodde du kärlek var en jävla lek?
Tre ord var allt du sa, tack som fan att du förstört mig än idag…

Publicerad i Sorgliga dikter

Du som aldrig…

Hon som alltid fanns där när du behövde henne.
Hon som alltid log och gjorde allt lite bättre.
Hon som du aldrig kunde sluta tänka på.
Hon som alltid sms:ade dig på nätterna för att du skulle vakna upp med ett leende.
Hon som kände på sig om något var fel.
Hon som alltid lagade allt som gick sönder.
Hon som alltid log, hur hon än mådde.
Hon som alltid fick dig på bättre humör.
Hon som aldrig dömde dig.
Hon som älskade dig villkorslöst.

Du.
Du som aldrig riktigt trodde.
Du som alltid sårade henne.
Du som aldrig visste vad du skulle säga.
Du som aldrig hörde av dig.
Du som aldrig tog hennes problem på allvar.
Du som skrattade henne rakt i ansiktet.
Du som i hemlighet älskade henne.
Du som aldrig sa något.

Hon älskar nu någon annan.
Hon förgyller någon annans vardag.
Hon ler som aldrig förr.
Du krossade henne.
Hon kom på fötter.
Han räddade henne.

Publicerad i Sorgliga dikter

Ålderdomshemmet

Minnena suddas ut när jag inte längre ses,
Allt jag gjort skall glömmas och aldrig tillbaka ges.
Ensam på min sista bädd ligger jag kall,
Bortglömd då jag inte höll samhällets mall.
Nu har timglasets sista korn räknats som nära,
Kroppen min börjar sakta förtvina utan tillsyn av nära och kära.
Mina andetag börjar att sakta att lugnas ner,
Jag börjar förstå att sjukhusets innertak är det sista jag ser.
Mörkret sipprar in i mina blå ögon och tar över,
Trycket av ensamheten mig nu söver.
Nu är döden här,
Nu slipper jag all misär.

Publicerad i Sorgliga dikter

Sommardröm

Vad jag inte visste var hur grym du är ,hotar och hånar tills jag inte bär. Min egna själ i spillror fast jag skriker och svär. Sommardröm om livet som jag höll kär. Du krossa mitt hjärta ,har nu inget kvar.Vad jag inte visste va hur hårt livet kan va.

Publicerad i Sorgliga dikter

Saknar dig så

När jag ser dig
Jag faller
I den tid jag har känt dig
Som nu är borta
Jag mindes den gången
Man fick dig
Men nu är du borta
Men sorgen är efter dig
Saknar dig så
Men vet att du är på ett bättre ställe uppe i himmelriket

Publicerad i Sorgliga dikter

Ljusa drömmar

Ack så förvirrad, ack så svag
Känslan tar över, obehag

Försöker få luft, försöker andas
Ljusa drömmar som långsamt strandas

Charad under dygnets ljusa timmar
På insidan någon som svimmar

Må bra, när de ser på
När mörkret faller, gör skådespelet likaså

Mörkret tänds upp, solen går ner
Jag försvinner, ingen som ser

Publicerad i Sorgliga dikter

Tomma ögon

En tyst och stilla själ som flyter, skriker i en djungel,
där inte någon hör
Tomma ögon som svävar, försvinner flyktigt eller borrar,
så att du sakta dör
Följer med i vinden;
säger ingenting,
men tigande är ett brott,
och sen tänker de ”försvinn”
Du drar dig sakta undan;
de flesta hann aldrig märka
När du stänger ner,
är de först med att bemärka.

Världen. Livet.
Tomt. Kallt.
Kan värma.
Får inte.

Publicerad i Sorgliga dikter

Tacksam

Jag bär svaren på dom frågor som du aldrig kommer ställa
Jag bär de gåvor som du inte vet att du kan få
Jag bara väntar, me’ns tillvaron så sakta färgas grå

Kan inte börja, inte sluta, måste byta för att få
Men för den som ständigt byter, är det svårt att kunna nå
Att ständigt va’ på flykt är ganska jobbigt;
livet hinner jämt ikapp
Men att nå’nsin behöva stanna, är det värsta;
jag är tacksam att jag slapp

Publicerad i Sorgliga dikter

Jag dricker

Jag dricker för att det ska bli lättare för att prata
Jag dricker för att slippa ensamheten sakna
Jag dricker för att när alkoholen når mitt blod
Önskar jag inte längre att jag hemma stod

Jag dricker för att dämpa rösterna innan för mitt pannben
Jag dricker för att ingen ska veta att jag är klen
Jag dricker för att slippa tänka på om jag är ren

När jag går mot en grupp ställer jag mig en bit bort
Bara för att de inte ska inse att jag inte är av deras sort
Står och studerar deras beteende en bit ifrån
Istället för att stå nära och kännas deras hån
Känna som att varenda ord blir ett rån
Skulle någon börja prata
Kommer jag börja skaka
Visst vill jag att de ska veta vem jag är
Men varenda gång jag försöker prata, känner jag hur det tär

Ord som inte vill komma ut
En önskan att hela livet kunde ta slut
Så jag dricker för att kunna dela med mig utav min tanke
Jag dricker för att kunna vara utan min vante

Alltså egentligen kan jag ibland prata med de andra
Utan att jag känner de mig klandra
Jag kan prata inför tusentals publik
Utan att känna att huvudet består av kalabalik
Men då ska det vara sådär utan att vara vänner
För Det blir då, när jag varenda känner
Jag önskar att hela världen kunde under mina fötter kunde försvinna

Men med alkoholen, kan jag detta övervinna
En droppe blir två
Snart slipper jag sitta i en vrå

Jag dricker för att kunna prata
Jag dricker för att inte längre sakna
Jag dricker för att våga dig se
Jag dricker för att kunna stå med dig och le

Publicerad i Sorgliga dikter

Förtvivlan

Förtvivlan
Gator långa, gator trånga.
Ett moln som sakta seglar på himmelens hav kommer att mörkna och bli grått.
Vilsenhetens brunn är djup, fröjd har alltid ett slut.
Lilla gråa moln tömm din sorg på mig.

Publicerad i Sorgliga dikter
Sida 1 av 41234