Alltihop började med ett litet hyss
De var på en fest och delade en kyss
En blev till två, ni vet hur det går
Snart kändes det som om det gått ett helt år
De pratade, skrattade och träffades ibland
Såg på film, kysstes och hjärtan sattes i brand
Men båda kände inte samma sak
Hon ville fram, han ville bak
Hon väntade och väntade på att få hans svar
Tillslut sade han att han inte skulle vara kvar
Grejen är den att det inte var sant
Han kände detsamma men var en sådan fjant
Tiden gick och hennes hjärta började läka
”honom” tänkte hon, ”honom ska jag vräka
Han som har krossat mitt hjärta så djupt
Att inte en dag har slutat utan gråt och tjut
Nu mår jag bättre, gråter inte varje kväll
Jag klarar mig ensam, utan skrik och gnäll”
Men en dag träffades de på bussen igen
Han insåg att han ville ha henne mer än som vän
Han bönade och bad, om att få en chans till
Men hon var stark och sa att hon inte vill
Han ångrade djupt att han sumpat sin chans
För nu kunde hon inte längre bli hans.