Kategori: Dikter om hopp

Molnen är som små små problem som bara flyger förbi, men solen stannar kara kvar och strålar av kärlek.

I ett hav av sorg
måste det finnas
en droppe av hopp

Många människor kommer in i våra liv för att lära oss något på vägen framåt i utvecklingen. Utan dessa människor skulle vi inte kunna lära oss och förstå dessa saker. Många försvinner också ifrån våra liv men det är därför att dom har gett oss det som vi behöver. Men sen så kommer vissa tillbaka in i våra liv eftersom vi dras till dom människorna som ligger på våra egna nivåer i utvecklingen.

Kyla och värme är att kombinera gott och ont. Många gånger i livet blir man så kall att man inte ens skulle vilja leva. Men det är då värmen kommer in och värmer upp vägarna så man kan ta sig framåt där det en gång hade vart kallt. Ibland måste man stanna upp och utvärdera vart man befinner sig i livet och vilken väg man är påväg emot. Ung som gammal så är det aldrig fel att stanna upp och inse vart man står i livet. Det är just då en förändrings fart kommer att bryta ut. Det är aldrig försent.

När buren öppnas …
och du äntligen är fri…
kom ihåg att hoppet
aldrig överger människan.
Vi är människor
och alla människor är som oslipade diamanter
den som verkligen vill se..
kan urskilja…
den vackra formen som döljer sig under ytan.

Problemen som finns är som en stor ihopknuten knut som inte går att trassla ut, men börjar man trassla ut bit för bit så kommer problemen att försvinna efter ett tag av slit.

Ni kan kalla mig för dålig och svag,

har hört det nu nästan varje dag

Börjar tycka att det är väldigt drygt,

att jag ska behöva dela någon annans betyg

Med någon så grov i sitt bristande hjärta,

så att den själv inte känner någon smärta

Plågar andra personer för att själv må bra,

visar inte sin tacksamhet under sitt tak

Det finns nåt som kallas för att vara snäll,

och inte behöva själv åka på en riktig smäll

Tankar om smärta tankar om krig
känslor som hindrar dig på livets stig
kärleken som finns till ditt eget jag
kommer ändå bära dig när du är svag
människor du älskar blir käpp i din hand
men dina fötter bär dig till hoppets strand
låt inte ditt välde få ta över ditt öde
utan låt hoppets låga få bli ditt starka flöde
den enda som kan leda din kamp just nu
Det är den svage,starke och det är just du.

Om det finns en väg
för lång att gå
Men för kort för att stanna.

Man väntar på att något ska hända.
Något som ska förändra allt och få den lilla
uns lycka man en gång känt, den lilla trygghet man en gång känt, att återvända.
Eller att så småningom inse att allt det där är krossade drömmar som nu väntar på att ge sig ut
och ta form. Bli det som driver fram alla dem värsta sidor inom dig.
All desruktivitet som ska ta näring i det du en gång drömt.
Om man klarar att leva i allt detta.

När jag sluter mina ögon
ser jag bara dig
Även om bråken inte tog slut
Tänker jag på dig
Tårar som rinner
i hopp om att du lever
För även om det är svårt
Finns det hopp
Jag ber dig inte förlåta mig
Men snälla lev
För vad som kan vänta nu
Är antingen dina levnadsdagar
Eller frid

Varje natt i tre år reste jag mig upp och skymtade ut genom fönstret. Hoppades om att ljusets skulle se mig och att ljusets skulle se mig.
Varje natt i tre års tid såg jag ljuset med dock kunde det inte se mig, det anade blicken men ville ej se.
Varje natt bad jag om hopp för att kunna vara vi ljuset.
Idag ser jag att ljuset var hoppet och att ljuset sänkte mig glädje och styrka för att ännu klara än dag i hopp om att åter se ljuset.

Allt blev svart,kunde inte tänka klart
Hur livet fall ihop i ett enda brak.
Min sinne rubbligt tillbaka snart.
Ute på vandring igen, men vart?
Ljuset sken och mina ögon vidgades.
En dröm som var länge förlorad äntligen triggades.