Dikter om hopp

Evig Kärlek.

Evig kärlek.

splittringen,
skärelsen
är vassare
än hattori hanzo
svärd,

min skönhet,
som vi blomstrar
ska våra själ
knytas efter
farväl.

En dag i taget

En dag i taget, det räcker.
Vänd dig inte om och sörj det förflutna,
för det är borta.
Och bekymra dig inte om framtiden,
för den har ännu inte kommit.
Utan lev i nuet,
och gör det så underbart
att det blir värt att minnas.

Sluta aldrig

Sluta aldrig hoppas.
Sluta aldrig be.
Sluta aldrig drömma.
Sluta aldrig leva.
För att någon dag kommer du bli lycklig.

Se dagen

Jag öppnade ögon till en ny dag en ny möjlighet att se dagen på ett nytt sätt. En känsla är bara en känsla och ord kan inte skada om inte du låter dom göra det. Tårarna är min ilska och sorg på samma gång . Glädje i att veta hur stark man är i varje prövning som man får är obeskrivlig. Jag kan vågar och vill. Idag, imorgon och i framtiden

Invandrare

En kom hit för att fly från döden. En kom hit för att undgå döden. En kom hit, av terror tvungen. En kom hit för att gifta sig med kungen (Silvia). Dom är tyskar, iraner, greker och turkar. Mest är dom snälla, andra är skurkar. En del är ärliga, andra skumma. En del är genier andra är dumma. Mest är dom fredliga, andra vill slåss, Med andra ord, dom är precis som oss. Med fel och brister, tuffa och mjuka fast inte lika avundsjuka! Vissa är färgade, andra är arier som köper sin bruna färg i solarier. Vissa är svarta, andra är gula. Vissa är vackra, andra är fula. Men fast dom ibland även annan färg é, är dom precis som vi i Sverige. Och när dom vill jobba här, är tacket- ni får inte jobba än, för facket. En del är båtfolk från Vietnam, som inte kan sjunga ”Weshall over come”. Som inte kan ”rulla di rulla” som vi. Och dom blir sällan fulla som vi . En del är mera judar än vi. En del har andra gudar än vi. En del söker lugnet istället för bråket. Det enda vi svenskar kan bättre – är språket. Det sägs att vi härstammar från Adam och Eva som inte var svenskar – men ja må dom leva!

Första låt

Och den första låt han strök
det var trummor, skott och rök,
det var blåa led och blänkande gevär, ack ja!
Bondens anlet sken och brann.
”Det var värst, så du går an!
Som i beväringsåren mitt arma blod spratt sta’.”

Du är som

Du är som
en blomma i min hand
en blomma som blommar sig
vackrare för varje sekund
blomman släpper jag aldrig
aldrig heller dej.

Dessa år

Som år flyger förbi i en hast, var och en av dem påverkar dig. Aldrig att vi inte kommer att vara längre, vad vi hade i går, i förrgår.

Vad är det?

Vad är det som låter?
Sitter ni och gråter?
Brukade jag varje dag gråta,
så kinderna blev våta?
Tänk nu riktigt hårt,
hur många dagar som jag gråt.
För visst gav jag er många skratt,
såväl dag som natt.
Tänk på alla dessa glada stunder,
annars går ni alla under.

Reklam