Och den första låt han strök
det var trummor, skott och rök,
det var blåa led och blänkande gevär, ack ja!
Bondens anlet sken och brann.
”Det var värst, så du går an!
Som i beväringsåren mitt arma blod spratt sta’.”
Och den första låt han strök
det var trummor, skott och rök,
det var blåa led och blänkande gevär, ack ja!
Bondens anlet sken och brann.
”Det var värst, så du går an!
Som i beväringsåren mitt arma blod spratt sta’.”