Dikter om längtan

Internetfånge

Jag sitter inlåst på obestämd tid, man kan kalla det för livstid…
Jag har internet i min blick, chansen till ett normalt liv jag aldrig fick…
Skriver normalt sätt på på papper med min penna av märket bic men skriver nu här sen jag fick internet i min blick…
Sedan jag dog i min cell, kan jag surfa varje kväll, på dödenshotell…
Det blev mitt straff för all otur i det livet jag haft, nu sitter jag fast…
Och tänker på alla ensamma stunder jag haft som tillslut tog mitt liv…
Nu är det bara på internet som jag lever mitt liv, sitter fast i ett bredbands jack…
Men surfar trådlöst i mina jack, fick evigt liv i en digitaltid, dömd till livstid för mitt förra liv…
Nu har jag evigt liv, tack och lov för denna tid…

Min son

Vart är du min son längtan är så stor, jag är ju din mor.
Det är här du ska vara kan du inte svara!
Smärtan brinner i mej jag älskar ju dej

Du försvann ju så fort bara på nån timme gick du bort
Aldrig så här förtvivlat jag mått
Smärtan brinner i mej jag saknar ju dej

Det är så mycket jag ville säja det var så mycket vi skulle göra
Alla försöker trösta med det är Din röst jag vill höra
Smärtan brinner i mej jag älskar ju dej

Barnen ska inte gå det är dom som åren ska få
Inte vi mor och far ska här på jorden vara kvar
Vi Älskar ju dej

Micke the man
kallade dina vänner dej ibland

Jag saknar ditt skratt ditt leende ditt ödmjuka hjärta
om du visste vilken smärta

Jag vet att du inte ville oss så här illa, du var naiv
trodde att du hade evigt liv
Du är med mej varje timme minut och sekund
Jag får inte en lugn stund

Du somnade in och vaknade aldrig mer
Framför mej är det alltid dej jag ser

Smärtan brinner i mej
Jag ÄLSKAR ju dej

några ord från en trasig mor

Luffarens fotsteg

Ja, precis som luffarn som går där på vägen. Så går jag där med. I samma spår och jag har samma mål, att gå och gå och inte vända om. Även fast vinden blåser i mitt ansikte eller om kylan biter tag i mina fötter, så kan jag inte vända om. För när man, likt luffarn, har börjat, då kan man inte sluta…

Sommar

Sommar vad jag längtar efter dig, vad finns du kommer du snart ? Nu det så mörkt och dystert känns, annorlunda det på sommaren är. Bara du snart är här !

Drömmarnas land

natten kryper nära
och med vårens svala bris
följs en doft av dig
du kommer sakta nära
i drömmen du rör vid mig

känslorna jag minns
så otroligt intensivt
i mina tankar du ständigt finns

här är du nu i drömmarnas land
följ mig nu till minnets strand
var mig nära innan dagen gryr
lev med mig denna vårnatt som flyr

Vi två i denna värld

Om kärleken finns så vill jag uppleva den.
Alla säger hur underbart det är att leva sitt liv med den man älskar, men om det är så i alla stunder det tror jag ej .
Man bråkar, glömmer och sen blir oftast allt som vanligt igen.
Drömmen om dig finns fortfarande kvar, bara du och jag i denna värld, för att lösa alla problem utan att någon stör oss.
Världen är väldigt stor med kärlek och hat till varandra, utan dig i mitt liv, i världen så skulle det inte funkar, för jag behöver dig, jag vet att du finns där när jag behöver dig.
Jag gillar dig
jag hoppas att jorden stannar så att det bara är vi två för några sekunder eller minuter . . . .

Mitt inre ljus

I det svartaste mörker, tänd mitt inre ljus så jag kan se mitt sanna Jag Lys upp min stig och led mig ditt mitt högre jag vill gå utan rädslans kedjor Låt mig leva här och nu med kärleken som kompass och sanningen i sikte Jag vill finna dig som möter mig du som vågar vara kvar när stormar i oss sliter och ryter.

Längtan

Vadan denna evigt närda trånad?
Fjärran bort mot himlarandens blånad
sänder jag en tårfull blick och tänker:
”O, där himlens valv sig mystiskt sänker,
där mitt Eden blänker.

 

Där på bergen i Cytheres strålar
glädjens frukt i kvällens skimmer prålar!”
Och jag ilar, bergets topp jag hinner,
tåren pärlande på ljungen rinner,
öknar blott jag finner.

 

Varje bild varav min åtrå väckes
är en meteor som tänds och släckes.
Varje blomma som mig tjusning bringar
är en fjäril som på rosenvingar
ur min hand sig svingar.

 

Bäcken vandrar genom blomsterdalar.
Ack, mitt glömda modersspråk han talar.
Skogarne likt gröna sjöar svalla,
träden susa, dovt min forntids alla
vålnader mig kalla;

 

över jorden svävar vårens ängel,
liljan nickar på sin höga stängel.
Rosen kärligt ler i silvertårar.
Dunkla minne av försvunna vårar,
grymt min själ du sårar.

 

Näktergalen hörs i lövet tona.
Edens sångare, dessa ljud jag känner.
Grymt av forna njutningar och vänner
saknaden mig bränner.

 

O, vem för mig till de bygder åter
vilkas mistning evigt här jag gråter?
Tecknar döden blott till frälsning banen?
Himmel, bära inga vingar svanen
över oceanen?

Reklam