Jag känner att dörren till mitt innersta sakta stängs igen.
Gnisslande och vindande känner jag hur otäckt den sakta rör sig.
Det gör ont, jag är rädd
Rädd för att sluta älska.
Jag kämpar vilt för att den skall förbli öppen, men den ber mig att släppa taget, att sluta kämpa.
Jag blir allt mer svagare.
Vad händer om jag gör den till viljes?
Sorg och vrede hotar bakom varje tår.
Det gör ont, jag är rädd…