I nattens skymning drömde jag om dig min kära.. Jag drömde att du var bredvid mig, att jag nuddade dig, att jag rörde vid ditt gyllene hår, att du pratade med mig, att jag kände din värme…men jag skall icke tro på denna drömsyn….den är för vådlig
..ändå föll jag för denna syn..för jag ville så gärna tro på den ……iögonfallande sekund gled du ifrån mig…du försvann,dina mjuka händer, din lukt, din värme…allt försvann.
Det skar i mig…min längtan och begäran efter dig gör mig förbittrad..det tar död på mig….min undran efter varför du lämnade mig, varför du lämnade din lukt efter dig, varför du lämnade din värme efter dig kväver mig…snälla kom..utan din värme kommer jag glesna lika så som papper…min kära du tar sönder mig… du hugger mig isär.
Min kära varför gjorde du det..varför lärde du mig älska…. Varför lärde du mig att trona efter din värme..varför…..säg mig varför lämnade du mig med brusten själ…
Här ligger jag stilla..gråter ut…och sjunger i dämpat skrik…. Kan du kom tillbaka….lämna tillbaka mitt hjärta sjunger jag men ty den ondska du föll för kommer du icke tillbaka….
Min kära det var ingen dröm… Det var sanningen jag trotsat möta…det var sanningen som tog kål på mig… det var ty sanningen som du fördes bort… den befarar jag mer än min egen död…… Min ork är slut, hela jag är sönder…jag håller på att falla… Varför lämnade du mig.
Min kära…du lämnade mig i nattens skymning fallen mot en förfärlig vacker… Vacker död…