Jag känner mig vilse, men jag vet vart jag är.
På en plats jag har fastnat i och inte kan komma iväg från.
Trots alla dörrar och signaler. Sanningen är att jag inte vet vart jag ska ta mig vägen, så jag stannar här.
I ett litet svart hörn utan fönster. Dagarna går utan att jag märker skillnaden mellan ett godmorgon och godnatt.
Inte ens tiden kan hjälpa mig att hitta rätt. Inte ens du som betydde allt en gång.
Nu är allt borta och det enda jag håller mig fast i är ensamhetens gåtor.