faller snart tyngdlöst ner.
tills jag inte längre orkar mer.
tårarna faller ner för min kind.
Order slår mig som en frusen vintervind.
snälla någon, hör mitt gälla skrik
Dem löfterna du gav var helt osannolikt.
Blodet längst min nätta kropp rinner.
jag hoppas innerlikt att dem inte hinner
sveden på mina sår, gör att jag gråter
hoppas ni mig någongång förlåter
Jag ligger här o mitt liv beklagar
istället för att njuta av livets sista dagar.
på något bottenlöst
något jag dras till
Det är ner dit jag vill,.
Till mörkets oändlighet.
Där ljuset ingenting vet
Man skall inte ta vännerna förgivet.
Man vet aldrig när någon mister livet
Dagen lika kall som mörkaste natten
Min själ är på tunn is, för att snart falla i oändligt mörkt vatten.
En obehaglig känsla omfamnar mig, nu när jag vet hur du gör.
Hur du tar över min kropp, hur du sakta förstör
Att glädjas åt livet är det jag aldrig minns.
tänk om morgondagen trott allt inte finns…