Mörkret

När mörkret faller så smyger demonerna fram. De viskar ord som i stunden värkar sanna. Smärtan finns alltid där och försvinner sällan. Alla mörka tankar skrämmer livet ur en ibland och man vill bara glömma. Bara gömma undan smärtan som alltid brinner, det räcker med några sekunder, minuter eller timmar. Men man vet alltid att lyckan är kort och all smärta kommer tillbaka. Paniken och rädslan slår hårt i bröstet när man märker att lyckan snart är slut. Att man snart ska höra demonernas viskande och lockande i mörkrets slöja. Ljuset varar så kort men mörkret finns alltid där i varje skugga. Har man en gång hamnat där så vet man inte hur man ska slingra sig ur demonernas vassa klor. Man letar hela tiden efter något som för stunden tar bort all smärta men, innerst inne vet man att mörkret faller och demonerna kryper sakta men säkert fram. Man hoppas alltid på att dagen kommer för att stanna då demonerna jagas bort av all värme och lycka. Den dagen då allt har en mening och lyckan ersätter allt det mörka. Demonernas viskande hårda ord blir solens smekande strålar som fyller en med det man alltid jagat.

Reklam