Ovisshet

Att inte veta, men heller inte finna modet till att ställa frågan. En kamp mellan nyfikenheten och stoltheten. När osäkerheten tar över hjärtats ord. Kanske vet vi egentligen, men det är lättare att leva i en låtsasvärld än att se verkligheten. En låtsasvärld fylld av signaler, en mix av allt och lite till. Där du och jag är ett, samtidigt som vi är främlingar.

I låtsasvärlden existerar inte tid och rum. Bara den där eviga väntan. En väntan på oss. En väntan på vad vi kunde vara, bara hjärtat tillät det.
Men hjärtat är skört. Det har hål och är rädd för att få fler. Osäkerheten och rädslan för förändring är stor. Rädslan för att lämna en trygghet för en annan. Helst skulle du leva i låtsasvärlden förevigt. Kanske tills tiden slukat osäkerheten. Men kanske också tills du väcks av en annan verklighet. En verklighet där alla pusselbitar sitter på plats. Där säkerheten härskar.

Vi är så olika, du och jag. Du besitter ett kontrollbehov likt ingen annan. Ordning och reda är ditt mellannamn. Sedan har vi mig, den raka motsatsen.

Kanske skulle man kunna kalla dig feg. Feg som väljer att ta på dig skyddsvästen och distansera dig från dina egna känslor. Men man kan inte fly från sina känslor för all framtid. Då kommer de okontrollerade tårarna. Tårarna som är utanför din kontrollzon, precis som du sa att jag är.

Sakerna vi säger och sakerna vi gör går inte hand i hand. Så vi väljer att blunda. Frågan är vad som kommer ske när vi öppnar ögonen och tiden hinner ikapp. När veckor blir till dagar och dagar blir till minuter. När framtiden slår till och låtsasvärlden blir ett minne blott. Är det då hoppet dör och slutdestinationen är nådd? Slutdestinationen för oss, och vad vi kunde vara.

Reklam