Den eld som en gång brann i den brasa vi byggt
dess lågor har tappat sin gamla nyans
och skuggor som spådde om en framtid så trygg
de kanske aldrig egentligen fanns
Så småningom tynar den elden och värmen bort
med virket som i askan sig gömt
tillsammans med alla hemligheter är de ett minne blott
Alla sanningar och minnen har glömts
Vi lämnade sitter nu förfrusna i förvirran
ögon möts och besvikelsen sjunker in
För visst tyckte vi verkligen om varann
under en tid var all min kärlek din
Kan lösningen- som med eld- varit simpel logik
det var redan prövat- så ej
För ibland är slocknaden human mekanik
Trots det är du världen för mig.