Vi för evigt

Jag skriver från mitt hjärta i månskenets ljus, utanför min tunna dörr hör jag andra själars sorgsna klaga och ekande brus. Ty jag är ändå inte ensam om att känna smärta och sorg, men trots det känns det ändå som att jag är instängd i min egen ensamma och kala borg. Där jag är instängd från min första och främsta så är det svårt att sorgen min egen tämja. Du är det vackraste sken som skiner genom galler springan, du är gudinnan som alltid våren bringar. Du är det klaraste vatten som släcker min törst, men trots allt det så också är du tämjaren min , som för mig, alltid kommer först. Ty du ser genom min klaga,min sorg och min själ. Du ser mig för den jag är och inte bara för min ridå av besvär. Jag älskar dig alltid tydligt och klart, i mitt hjärta finns en plats med dig där allt är allting underbart.
Tillsammans så rider vi in i framtidens oupptäckta land och du kan lita på att jag aldrig släpper din hand.
Med denna meningen vill jag avsluta min dikt. Men det är från mitt hjärtas egna eviga plikt att den för varje slag, till dig den skriver en ny dikt.

Reklam