Jag dricker för att det ska bli lättare för att prata
Jag dricker för att slippa ensamheten sakna
Jag dricker för att när alkoholen når mitt blod
Önskar jag inte längre att jag hemma stod

Jag dricker för att dämpa rösterna innan för mitt pannben
Jag dricker för att ingen ska veta att jag är klen
Jag dricker för att slippa tänka på om jag är ren

När jag går mot en grupp ställer jag mig en bit bort
Bara för att de inte ska inse att jag inte är av deras sort
Står och studerar deras beteende en bit ifrån
Istället för att stå nära och kännas deras hån
Känna som att varenda ord blir ett rån
Skulle någon börja prata
Kommer jag börja skaka
Visst vill jag att de ska veta vem jag är
Men varenda gång jag försöker prata, känner jag hur det tär

Ord som inte vill komma ut
En önskan att hela livet kunde ta slut
Så jag dricker för att kunna dela med mig utav min tanke
Jag dricker för att kunna vara utan min vante

Alltså egentligen kan jag ibland prata med de andra
Utan att jag känner de mig klandra
Jag kan prata inför tusentals publik
Utan att känna att huvudet består av kalabalik
Men då ska det vara sådär utan att vara vänner
För Det blir då, när jag varenda känner
Jag önskar att hela världen kunde under mina fötter kunde försvinna

Men med alkoholen, kan jag detta övervinna
En droppe blir två
Snart slipper jag sitta i en vrå

Jag dricker för att kunna prata
Jag dricker för att inte längre sakna
Jag dricker för att våga dig se
Jag dricker för att kunna stå med dig och le

Förtvivlan
Gator långa, gator trånga.
Ett moln som sakta seglar på himmelens hav kommer att mörkna och bli grått.
Vilsenhetens brunn är djup, fröjd har alltid ett slut.
Lilla gråa moln tömm din sorg på mig.

Stöt undan livet,
så du slipper att se på
Isolera drivet,
så du inte går att nå
Smärta i minnet,
så du får så svårt att gå
Problem i sinnet,
så dom kommer nog förstå

Kommer de för nära,
så hotar du att slå
Står de ännu kvar,
så ber du dem att gå
För du må förstå:
Såhär ska du få må

I mitt huvud hundra tankar och funderingar
vad heller jag på mig ? Vem är jag ?
I mitt hjärta hundra brister och tomheter
kommer jag aldrig att älska eller känna mig i liv.
I min själ hundra synder och skam
det som är gjort tillhör det förflutna,
men det som inte är dött kommer alltid tillbaka.
I min kropp hundra svagheter och sår
att se på mig kropp får mig att vilja ta av mig den
som ett par gamla trasiga skor
som man kasta bort när de blir värdelösa.
I mitt hus hundra ljud och saker
ändå inget som hjälper mig att bli av
med tystheten och ensamheten jag känner.
I mitt liv hundra dåliga beslut och förlorade möjligheter
inget som går att rätta eller ta tillbaka.
Misstag man måste leva med resten av livet och försöka glömma.
Glömma är den ända chansen för att överleva och gå vidare,
men tyvärr går visa saker aldrig att glömma !!