Dikter om död

Vi ses

Vi ses,
bara du och jag,
ingen annan.

Vi ses,
på ett ställe där man alltid känner sig glad,
inget annat.

Vi ses,
på ett ställe där man kan leva evigt,
och lyckligt.

Vi ses,
jag vet att du väntar på mig,
jag älskar dig.

Vi ses,
himmelriket finns.

Faller

faller snart tyngdlöst ner.
tills jag inte längre orkar mer.
tårarna faller ner för min kind.
Order slår mig som en frusen vintervind.
snälla någon, hör mitt gälla skrik
Dem löfterna du gav var helt osannolikt.
Blodet längst min nätta kropp rinner.
jag hoppas innerlikt att dem inte hinner
sveden på mina sår, gör att jag gråter
hoppas ni mig någongång förlåter
Jag ligger här o mitt liv beklagar
istället för att njuta av livets sista dagar.
på något bottenlöst
något jag dras till
Det är ner dit jag vill,.
Till mörkets oändlighet.
Där ljuset ingenting vet
Man skall inte ta vännerna förgivet.
Man vet aldrig när någon mister livet

Dagen lika kall som mörkaste natten
Min själ är på tunn is, för att snart falla i oändligt mörkt vatten.
En obehaglig känsla omfamnar mig, nu när jag vet hur du gör.
Hur du tar över min kropp, hur du sakta förstör
Att glädjas åt livet är det jag aldrig minns.
tänk om morgondagen trott allt inte finns…

Livet i döden

Snart får jag ro
snart får jag somna in
det är snart min tur
att komma upp till Gud

Gungar lite på stolen
tittar genom fönstret
ser på barnen där borta gå
leka, springa och dansa

Själv var jag en gång ung
tänker på mitt liv
kommer jag se dem mer?
jag gungar lite till

Nu kan jag äntligen somna in
komma till Guds rike
nu sitter jag bara här
och ler en sista gång…

Ensam

Mitt hjärta det blöder, för enbart dig.
Min älskade, var har du blivit.
Du lämna mig, i kylan här.
Ensam och kall.
Ingen värm och ljus.
Ändå gav du mig en sak.
Att leva och älska, det lärde du mig.

Hon blev bara 17 vårar

jag kände en flicka
hon hade just fyllt 17 vårar
hennes ögon var klara
dom glittrade om dagen
men natten föll
och hennes ögon fylldes med tårar
hon såg det inte själv
men hon var storslagen

en kall vinternatt bad hon mig
att hålla hennes hand
hon skakade lätt
men log vagt
och drog mig nära
så smycket jag vill säga
mitt hjärta är i brand
men jag kan inte leva
med all den smärta att bära

jag drog henne närmare
och kysste henne ömt
hon blev bara 17 vårar
mitt eget liv har jag glömt

Granen

När den kalla tiden kommer,
några av oss ska huggas ner.
De stackarna som tas till fånga,
vi aldrig mera ser.
De finns historier om de folk,
som oss tillfånga tar.
De hugger oss i stycken ,
eller klär oss med pynt en dag.
Sen när dagen gått,
vi kastas ut igen.
Men utan rötter vi ej kan leva,
nej vi blir till jord igen.

Landet

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.

Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –
vägen till landet som icke är.

De visa

Säg det endast till de visa,
att det ej blir dårars gamman:
det som lever vill jag prisa
då det trår till död i flamman.

Sänkt i kärleksnätters dyning,
som allt ursprungs ursprung hyser,
anar du en sällsam gryning,
då den stilla lågan lyser.

Mörkret kan ej hålla kvar dig,
och den nya nattens mening
är blott nytt begär,som drar dig
mot en högre, ny förening.

Fången, tvingad och berusad
flyger du, mot ljuset vänd,
fjäril, tills du eldomsusad
äntligt är förtärd och bränd.

Och till dess du detta nått,
detta: dö och bliv,
vankar du som främling blott
i ett skymningsliv.

Fort

Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken

En av dem

En gång skall du vara en av dem
som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset
och skogarna,
det multnande lövet.
Så som myllan minns vindarna.
Din frid skall vara oändlig
så som havet.

Inget

”Nu är det slut – nu vaknar jag.
Och det är lugnt och lätt att gå
När inget finns att vänta mer,
och inget finns att bära på.”

Reklam