Sorgliga dikter

Tiden

Tiden läker alla sår,det är faktist sant, man glömmer aldrig helt, o allt blir inte sig likt, men tiden läker alla sår, fast det har tagit mig många år och en å annan tår, tills jag nu detta förstår att det är faktist sant.
Rätt skönt ändå att veta ,för livet har sina upp o nedgångar ,och det är jag som till stor del lär mej hur jag ska hantera det .
Så lite tröst på vägen,när det händer igen att du kanske mister en vän, att tiden läker alla sår ,fast inget blir sig likt som det var igår.
Och på kinden rinner en tår.

Jag

Jag andas, men får ingen luft
Jag lever, men känner inget liv
Jag ler, men slocknar sekunden efter
Jag vill, men finner inget mod
Jag längtar, men det finns ingen längtan
Jag önskar, men finner mig lägre och längre där i från
Jag ser, men andra kallar mig blind
Jag vill känna mig fri, men blir bara mer instängd
Jag drömmer, men vaknar snabbt och inser att det inte var annat än ännu en dröm
Jag gråter, men alltför sällan så det syns
Jag tiger, trotts att det är så mycket jag vill säga
Jag fryser inom mig, vad kan värma
Jag förlorar, tid och rum,… försvinner…
Jag kämpar, men varför
Jag lyssnar, men vill inte höra
Jag försöker förstå, men förstår mindre och mindre
Jag lottsas må bra, men masken är för tung för att alltid bära. Den blir alltför synlig för andra…
Jag bryr mig, men finner mindre och mindre ork…

Reklam