Sorgliga dikter

Förtvivlan

Förtvivlan
Gator långa, gator trånga.
Ett moln som sakta seglar på himmelens hav kommer att mörkna och bli grått.
Vilsenhetens brunn är djup, fröjd har alltid ett slut.
Lilla gråa moln tömm din sorg på mig.

APATI

Stöt undan livet,
så du slipper att se på
Isolera drivet,
så du inte går att nå
Smärta i minnet,
så du får så svårt att gå
Problem i sinnet,
så dom kommer nog förstå

Kommer de för nära,
så hotar du att slå
Står de ännu kvar,
så ber du dem att gå
För du må förstå:
Såhär ska du få må

I allt jag känner

I mitt huvud hundra tankar och funderingar
vad heller jag på mig ? Vem är jag ?
I mitt hjärta hundra brister och tomheter
kommer jag aldrig att älska eller känna mig i liv.
I min själ hundra synder och skam
det som är gjort tillhör det förflutna,
men det som inte är dött kommer alltid tillbaka.
I min kropp hundra svagheter och sår
att se på mig kropp får mig att vilja ta av mig den
som ett par gamla trasiga skor
som man kasta bort när de blir värdelösa.
I mitt hus hundra ljud och saker
ändå inget som hjälper mig att bli av
med tystheten och ensamheten jag känner.
I mitt liv hundra dåliga beslut och förlorade möjligheter
inget som går att rätta eller ta tillbaka.
Misstag man måste leva med resten av livet och försöka glömma.
Glömma är den ända chansen för att överleva och gå vidare,
men tyvärr går visa saker aldrig att glömma !!

Han som räddade ett liv

Han trodde aldrig att han skulle rädda ett liv.
Han kanske inte ens ville rädda ett liv.
Men han räddade ett liv.
Flera gånger räddade han ett liv.
Livet var inte speciellt
Det livet var inte värt något till honom.
Ett mobbat, deprimerat och ledset liv
Men han räddade det livet, Flera gånger räddade han det livet.
Han visste inte då att han hade räddat ett liv.
För livet var hans eget.

Ett tomt skal

Hösten kom som med vinden,men ingen ser tåren mot kinden.

Med leendet på läpparna, ingen kan se smärtorna.
Smärtor som inte kan beskrivas, men det är inte min kropp som behövs rivas.
Det är min hjärna och tankar där helvetet vankas.

En spegenbild där en gång fanns lycka, finns inget nu som kan smycka.
Ett tomt skal utan glöd, om man kanske ändå vore död.
Tårarna kommer vid den ensamna stunden, leendet när alla är runt en.

Glad utåt, men inåt ett uppror.

Fort Europa

”Fort Europa” (Alla vägar bär inte längre till Rom)

De drunknade i Roms hav
Deras skepp gick i kvav
Bara tre kom av !

Det sägs att alla vägar bär till Rom
Men nu har vi placerat ut en bom

”Vägen” gäller bara vi som bor i norr och väst
Alla andra behandlas som om de bär på pest

Det räcker inte med att du menar väl
Du måste även ha ett vädigt bra skäl

Du kanske flyr från ett krig som vi var med om att starta ?
Det kan bero på att Säkerhetsrådet har slutat prata !

Mina tårar

Mina tårar faller som ett sommarregn.
Regnet faller stilla och hett mot min kind.
Sommaren övergår till höst.
Regnet faller nu hårt.
Det blåser och stormar i mitt inre.
Tårarna väller fram som en flod ur mina ögon,
nerför mina kinder och hals.
Den snyftande höststormen speglar mitt inre.
Mina tårar faller som ett höstregn.
Ett regn som aldrig upphör,
inte ens när vintern kommer.
Regnet fryser till is i mitt ansikte.
Lager av is som kväver mig.
Ingen vår i sikte.

Vacker framtid

Jag promenerar på
en spår av stjärnor

som är från hjärtat
till enda månen
som finns i jorden

sjärnorna lyser
med varje andetag
jag tar

när fjärilarna bland
älvorna flygger runt

ge de känsla av
att man är nyfödd
även när man har
mycket ilska och ont,

man ville sudda bort
förfluten för kunna
skapa framtiden

men varenda påminnelse
man har, skapar den
en vacker framtid
som man vill gärna
ha kvar.

https://www.facebook.com/mypoeter

Mörkret

Det är mörkt det finns inga dörrar eller fönster inga väggar det är svart jag går omkring i en mörker full av ånger och hör hur det ekar i mitt huvud, det var ditt fel. jag känner medlidande och sorg. allt var mitt fel.

Mörkret

När mörkret faller så smyger demonerna fram. De viskar ord som i stunden värkar sanna. Smärtan finns alltid där och försvinner sällan. Alla mörka tankar skrämmer livet ur en ibland och man vill bara glömma. Bara gömma undan smärtan som alltid brinner, det räcker med några sekunder, minuter eller timmar. Men man vet alltid att lyckan är kort och all smärta kommer tillbaka. Paniken och rädslan slår hårt i bröstet när man märker att lyckan snart är slut. Att man snart ska höra demonernas viskande och lockande i mörkrets slöja. Ljuset varar så kort men mörkret finns alltid där i varje skugga. Har man en gång hamnat där så vet man inte hur man ska slingra sig ur demonernas vassa klor. Man letar hela tiden efter något som för stunden tar bort all smärta men, innerst inne vet man att mörkret faller och demonerna kryper sakta men säkert fram. Man hoppas alltid på att dagen kommer för att stanna då demonerna jagas bort av all värme och lycka. Den dagen då allt har en mening och lyckan ersätter allt det mörka. Demonernas viskande hårda ord blir solens smekande strålar som fyller en med det man alltid jagat.

Framtid

Jag promenerar på
en spår av stjärnor

som är från hjärtat
till enda månen
som finns i jorden

sjärnorna lyser
med varje andetag
jag tar

när fjärilarna bland
älvorna flygger runt

ge de känsla av
att man är nyfödd
även när man har
mycket ilska och ont,

man ville sudda bort
förfluten för kunna
skapa framtiden

men varenda påminnelse
man har, skapar den
en vacker framtid
som man vill gärna
ha kvar.

En vacker död

I nattens skymning drömde jag om dig min kära.. Jag drömde att du var bredvid mig, att jag nuddade dig, att jag rörde vid ditt gyllene hår, att du pratade med mig, att jag kände din värme…men jag skall icke tro på denna drömsyn….den är för vådlig
..ändå föll jag för denna syn..för jag ville så gärna tro på den ……iögonfallande sekund gled du ifrån mig…du försvann,dina mjuka händer, din lukt, din värme…allt försvann.
Det skar i mig…min längtan och begäran efter dig gör mig förbittrad..det tar död på mig….min undran efter varför du lämnade mig, varför du lämnade din lukt efter dig, varför du lämnade din värme efter dig kväver mig…snälla kom..utan din värme kommer jag glesna lika så som papper…min kära du tar sönder mig… du hugger mig isär.
Min kära varför gjorde du det..varför lärde du mig älska…. Varför lärde du mig att trona efter din värme..varför…..säg mig varför lämnade du mig med brusten själ…
Här ligger jag stilla..gråter ut…och sjunger i dämpat skrik…. Kan du kom tillbaka….lämna tillbaka mitt hjärta sjunger jag men ty den ondska du föll för kommer du icke tillbaka….
Min kära det var ingen dröm… Det var sanningen jag trotsat möta…det var sanningen som tog kål på mig… det var ty sanningen som du fördes bort… den befarar jag mer än min egen död…… Min ork är slut, hela jag är sönder…jag håller på att falla… Varför lämnade du mig.
Min kära…du lämnade mig i nattens skymning fallen mot en förfärlig vacker… Vacker död…

Reklam