Längtan

Vadan denna evigt närda trånad?
Fjärran bort mot himlarandens blånad
sänder jag en tårfull blick och tänker:
”O, där himlens valv sig mystiskt sänker,
där mitt Eden blänker.

 

Där på bergen i Cytheres strålar
glädjens frukt i kvällens skimmer prålar!”
Och jag ilar, bergets topp jag hinner,
tåren pärlande på ljungen rinner,
öknar blott jag finner.

 

Varje bild varav min åtrå väckes
är en meteor som tänds och släckes.
Varje blomma som mig tjusning bringar
är en fjäril som på rosenvingar
ur min hand sig svingar.

 

Bäcken vandrar genom blomsterdalar.
Ack, mitt glömda modersspråk han talar.
Skogarne likt gröna sjöar svalla,
träden susa, dovt min forntids alla
vålnader mig kalla;

 

över jorden svävar vårens ängel,
liljan nickar på sin höga stängel.
Rosen kärligt ler i silvertårar.
Dunkla minne av försvunna vårar,
grymt min själ du sårar.

 

Näktergalen hörs i lövet tona.
Edens sångare, dessa ljud jag känner.
Grymt av forna njutningar och vänner
saknaden mig bränner.

 

O, vem för mig till de bygder åter
vilkas mistning evigt här jag gråter?
Tecknar döden blott till frälsning banen?
Himmel, bära inga vingar svanen
över oceanen?

Första låt

Och den första låt han strök
det var trummor, skott och rök,
det var blåa led och blänkande gevär, ack ja!
Bondens anlet sken och brann.
”Det var värst, så du går an!
Som i beväringsåren mitt arma blod spratt sta’.”

Du är som

Du är som
en blomma i min hand
en blomma som blommar sig
vackrare för varje sekund
blomman släpper jag aldrig
aldrig heller dej.

Dessa år

Som år flyger förbi i en hast, var och en av dem påverkar dig. Aldrig att vi inte kommer att vara längre, vad vi hade i går, i förrgår.

Vad är det?

Vad är det som låter?
Sitter ni och gråter?
Brukade jag varje dag gråta,
så kinderna blev våta?
Tänk nu riktigt hårt,
hur många dagar som jag gråt.
För visst gav jag er många skratt,
såväl dag som natt.
Tänk på alla dessa glada stunder,
annars går ni alla under.

Min älskade

min älskade…
Jag ligger vid din sida..du min älskade..
Jag hör hur du andas…känner din värme…
en värme som sprider sej i hela mitt inre..
mitt hjärta svämmar nästan över av lycka..
du underbara..min ängel…

Lägger min hand på din nakna skuldra..
måste bara få ta i dej..är du verklig..
jag måste känna..känna på din varma hud..
Det var ingen dröm..känner värmen från dej..
du underbara..min ängel..

Jag tar bort min hand..rädd att du vaknar..
det är snart morron..det blev sent igår..
igen..å jag vet..du behöver din sömn..
ligger vaken..kan inte ta blicken från dej..
du underbara..min ängel..

Min eld

Min eld
Du tände en gnista inom mig,
den fla ade upp tack vare dig.
Jag blev glad att du mig fann,
och vår kärlek den blev sann.
Men elden den dog ut,
För då hade du gjort slut, snälla börja inte lida
sörj inte mig nåt annat händer du förtjänar nåt bättre än det jag sänder
Jag är ledsen men nu är det slut

En ny dag

morgonsol går upp i öster
morgonstjärnan i mitt hjärta
och det känns som om jag vill börja om på nytt
änglakören står och bi
och förstärker våra röster
jag är vaken igen och ännu en dag har grytt

men i en lägenhet nånstans
kokar nån sitt morgonkaffe
och nån annan nynnar ”äntligen en ny dag”
en ny möjlighet, en chans
som kan lindra själva straffet
när alla världens ondska drabbat slag i slag

skallen käns så tung mot kudden
sorgen sänkte alla drömmar
man vill dra nåt gammalt över sig och fly
plikten kallar, jobbet väntar
vi går snart in i augusti
det är svårt när båda benen känns som bly

över disken på princess
säljs det färska frukostfrallor
och nu rullar tåget in från östersund
snart ska solen skina varm
över sicksackvägens tallar
och de höga husen uppe i stigslund

översvämningar i polen
en god vän som har fått cancer
jag har tömt min slitna börs och jag är pank
jag ser svastikasymboler och vår granne har seanser
det kom rövare och skjöt mitt skepp i sank

det finns gnistor utav tro
som kan tända präriebränder
senapskorn kan åstadkomma underverk
det finns frid där vi kan bo
oavsett vad som oss händer
och när samvetskvalens hunner går bärsärk

och på en parkbänk någonstans
sitter nån och skriver dikter
han har himmelsk röntgen i sin inre blick
kanske sitter han där än
kanske struntar han i natten
och ser soluppgången som en verklig kick

Snöflingor

Den första snön
far på himmelen
jag lyssnar
på Eldkvarns
3ans spårvagn
och diskar upp
och städar

allt börjar på nytt

jag började läsa
mannen som var torsdag
den kändes rätt direkt
spårvagn genom ljuva livet
ohh ohh

idag ska jag fylla min ipod
med ny musik och ge
mig ut i snöfallet

hoppas den lägger sig ett
täcke som jag kan blicka
över ett glittrande täck

Det är aldrig för sent

Det är aldrig för sent
sa en röst inom mig
just när jag var på väg att ge upp
tänk på petrus den gången
då han brast i gråt
när han hörde en galande tupp
hans förkrosselse ledde
till omvändelse
och han fylldes med ny tillförsikt
framför allt blev han fylld
med den himmelska kraft
som för oss är den enda av vikt
det är aldrig för sent
broder, syster, kamrat
när din koleld har slocknat och dött
kylan plågar din kropp
det är slut på din mat
allt ditt läckra egyptiska kött
du bar eld i din mantel
den svedde dig svårt
men i gilead finns balsam i dag
detta liv är en kamp
det är tufft, det är hårt
men Han möter dig
när du är svag
det är aldrig för sent
du kan komma igen
vem har sagt dig
att loppet är kört?
du är lurad, min vän
utav själsfienden
som har slaktat och stulit
förstört
om du lyssnar till lögnen
så binds du av den
men Guds sanning kan göra dig fri
det är aldrig för sent
Livet segrar igen
Livets Furste går inte förbi!

Äktenskapsbön

Vid altaret i kyrkan
står en kvinna och en man.
De ger varandra löften
om trohet livet ut.
Nu börjar deras vandring,
tillsammans skall de gå.
Herre, vandra med dem.
De kommer inte leva
för sig själva längre nu.
Gemensamt har de ansvar
för den framtid de ska få.
Det Gud har fogat samman
för evigt skall bestå.
Jag ber dig Herre, ena dem du.

De kommer möta glädje
och bekymmer på sin väg.
De kommer att få skratta
och gråta med varandra.
För livet har så mycket
som man inte kan förstå.
Jag ber dig Herre, trösta dem du.

Ibland kan också oro
och tvivel komma in
och löftet som de gav dig
kan kännas tungt och svårt.
Men kärleken är tålig.
Den ska segra över allt.
Jag ber dig Herre, visa dem du.

Ett äktenskap i kärlek
och ett hem med öppen dörr,
ger värme, kraft och glädje
åt människor runt omkring.
När bönen får fungera
i familjens vardagsliv.
Då vet vi Herre, då bor du hos dem.
(Detta är ingen riktig bön, utan en dikt)

Ballad

Innan du fanns, fanns ingenting.
Ingenting särskilt som jag levde med.
Det fanns böcker som jag läste i
Det fanns tid att slå ihjäl.

Då tände jag en eld åt dig,
och medan vi låg hos varandra,
brann den elden som jag tänt åt dig
för dig och mig och många andra.

Och där den brinner, brinner inte döden.
Och där den brinner,brinner inte liv.
Om elden slocknar, slocknar allt i världen
som skulle levt och utvecklats i frid.

Men där den brinner, brinner den för dig.
Och vi skall vakta den och hålla den vid liv.
För den är vår så länge vi är vi.
Och vi är vi så länge tid är tid.

Reklam