Så mången gång har
kärleken rämnat.
Sorgerna vi spar,
glädjens alla da’r
följt dem vi lämnat.
Livs väg vi vandra,
fattig eller rik,
jag som de andra.
Men aldrig klandra
kärlekens replik.
Lilla pappa
Sången om dig lilla pappa
ljuder över marken där vi går
Om det starka och sköra livet
om allt en pappa förmår
Du gav oss musiken, du gav oss allt
sommar, höst, vinter och vår
Sov så gott lilla pappa
vi strör rosor i dina spår.
Mamma
Dina glittrande blå ögon är som stjärnor på den natt svarta himmel,
och i ditt skratt en livskraft så stark.
Ditt brun blonda huvud med virvlar likt en höst vind,
med en liten kraft från en tornado.
Om jag kunde förstå villken livskraft som syr dig och vad som får dig att stänga de blå.
Mobbare
Tänk om det fanns en god karamella, som gjorde alla människor snälla.
Varje gång de åt en bit, lät de bli att snacka skit.
Kan ingen göra klister så att inga nerver brister, och lagar synen på en del som bara ser andras fel.
Dörren till mitt innersta.
Jag känner att dörren till mitt innersta sakta stängs igen.
Gnisslande och vindande känner jag hur otäckt den sakta rör sig.
Det gör ont, jag är rädd
Rädd för att sluta älska.
Jag kämpar vilt för att den skall förbli öppen, men den ber mig att släppa taget, att sluta kämpa.
Jag blir allt mer svagare.
Vad händer om jag gör den till viljes?
Sorg och vrede hotar bakom varje tår.
Det gör ont, jag är rädd…
Tänker…
Jag tittar i mörkret i hopp om att se.
Letar efter ljus, letar efter glädje.
Jag ser din silhuett, din skugga, din kropp.
Hoppas och drömmer om den lyckan framtiden gömmer
Jag ser in i dina ögon, blåa som havet.
Tänker på hur det skulle gått om vi aldrig blivit vänner.
Jag skulle känna mig tom, ensam, inkomplett.
Skulle se mig om och känna att det ej var rätt.
Men jag har dig,
Och du har mig,
Vi har varandra,
Något ingen kan klandra.
Motgångar
Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords?
Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför?
Alla tårar kommer, sedan kommer mörkret, alla hjärnspöken kommer och säger att det jag gör är värdelöst. Och ändå inte, för om igen så står jag här, jag har kommit över många motgångar. Jag vet att jag kan klara detta, jag vet att om jag bara vill så kommer jag klara det. Det måste gå bra, det måste bara det.
Tycka synd om..
Man ska inte gå runt och tycka synd om de de människor som har lämnat jordelivet. Man ska tycka synd om de människor som lever och framför allt dom som lever utan kärlek.
Mitt allt
Din kärlek är mitt liv?
Ditt liv är mitt hem?
Hela du är min värld?
Hela du är min framtid?
Hela du är Min lyckopiller?
Du är min Uppfyllese?
Ditt hjärta är mitt hjärta?
Ditt leende är mitt leende?
Din kram är min kram?
Din puss är min Puss?
Allt på dig är mitt?
För du är mitt allt
När buren öppnas
När buren öppnas …
och du äntligen är fri…
kom ihåg att hoppet
aldrig överger människan.
Vi är människor
och alla människor är som oslipade diamanter
den som verkligen vill se..
kan urskilja…
den vackra formen som döljer sig under ytan.
Förlåt
Jag gjorde dig illa, jag svek.
Mitt hjärta skrek.
Hur ska jag göra?
Ville inte förstöra!
Vill börja om
Göra gott
Vill älska
Vara nära
Förlåt!
I din famn
När jag är hos dig
Känns allt okej.
Bort från det tomrum.
Bort från de mörka tunga tankarna.
Mitt hjärta blöder, sörjer, längtar.
När du lägger armarna runt mig och håller dom låsta.
Är alla jobbiga stunder som bortblåsta!
Älskar dig!