Jag skriver från mitt hjärta i månskenets ljus, utanför min tunna dörr hör jag andra själars sorgsna klaga och ekande brus. Ty jag är ändå inte ensam om att känna smärta och sorg, men trots det känns det ändå som att jag är instängd i min egen ensamma och kala borg. Där jag är instängd från min första och främsta så är det svårt att sorgen min egen tämja. Du är det vackraste sken som skiner genom galler springan, du är gudinnan som alltid våren bringar. Du är det klaraste vatten som släcker min törst, men trots allt det så också är du tämjaren min , som för mig, alltid kommer först. Ty du ser genom min klaga,min sorg och min själ. Du ser mig för den jag är och inte bara för min ridå av besvär. Jag älskar dig alltid tydligt och klart, i mitt hjärta finns en plats med dig där allt är allting underbart.
Tillsammans så rider vi in i framtidens oupptäckta land och du kan lita på att jag aldrig släpper din hand.
Med denna meningen vill jag avsluta min dikt. Men det är från mitt hjärtas egna eviga plikt att den för varje slag, till dig den skriver en ny dikt.
Till min Emilie
Att jag en ängel som dig lyckats fånga.
händer inte ofta och inte många.
Det finns för få ord att beskriva hur jag för dig känner.
Om jag bara kunde förklara för dig och alla mina vänner.
Att inga stunder med dig för långa är.
Att ord och meningar inte kärleken bär.
Att ditt leende mig knäsvag gör.
Att din kärlek mitt liv framåt för.
Att titta djupt i dina ögon gröna.
Att bli älskad av dig min sköna.
Att ta emot den styrkan som jag av dig får.
Att bli kysst av dig när du på tårna står.
Att få vakna vid sidan din.
Att skryta om att du är min.
Att du är glad och alltid snäll.
Att du kryper ner hos mig varje kväll.
Att älska dig som jag gör.
Att älska tills man dör.
Att uppfinna bättre ord.
För att förklara vår kärlek på denna jord.
Nu när du borta är.
Undrar jag om vi glidit isär.
jag undrar hur det så här kunde bli.
Vi sa ju att det alltid skulle vara vi.
Jag är ledsen och rädd att jag dig sårar.
Jag är ledsen att jag inte sett dina inre tårar.
Jag är ledsen att jag inte varit stödet du behöver.
Rädslan jag har att allt fint är över.
Oron och desperationen inom mig.
Att inte kunna prata med dig.
Känslan av att du någon annan funnit.
När du inte tröstar mig trotts alla tårar som runnit.
Om kärleken starkast i världen är.
Hur ont har jag då gjort dig om du behandlar mig såhär.
Jag kan ändra på vartenda cell i kroppen min.
Om det är vad som krävs för att få vara din.
Jag lovar att jag alltid kommer finnas här.
Om du någonsin kan hålla mig kär.
Allt jag önskar är att du älskar mig.
Men viktigast av allt så älskar jag dig.
Till min ……
Jag vet inte längre vad jag ska göra eller vart jag ska vara.
Mina desperata försök att få dig att svara.
All kärlek jag sänder till dig för att du ska klara.
Sända mig de tre magiska orden bara.
De få ord du sänder mig är så singulara.
Alla mina försök att förstå, men orden är otydbara.
Vi ska kunna lita på varan, alltid vara anträffbara.
Jag ställer inga krav, vissa saker borde vara självklara.
Att lämna mig och samtidigt säga att vi är oskiljbara.
Är som att kalla kärleken en frysvara.
Vi behöver inte vara dumma och inte oförutsägbara.
För tillsammans är alla berg bestigbara.
Om allt var lätt, om det gick att trycka på spara.
Så man kunde slippa allt det där outredbara.
Då finns det inget hopp, ingen kärlek kvar att försvara.
Då kan vi sann kärlek dödförklara.
Livet är en berg och dal bana, en del problem är extra påtagbara.
Men vi kommer bli vana, vi vinner, våra huvuden är hopslagbara.
Men vill du inte prata, vill du inte förklara.
Då finns det inga lösningar, i alla fall inga solklara.
Vanlig dag
Det är en helt vanlig dag och vädret är klart
Parkerad står A4an min på Marttis garageuppfart
Inne i det röda huset på min stol jag sitter
pillandes på min kaffekopp medans jag den sakta dricker
Inte kunde jag väl ana oråd en dag som denna
när vartenda sommardäck på bilen blivit ersatt av en ny vinterkänga
Huxflux så tar mitt kaffe slut
klockan tickar och blicken min genom fönstret vandrar ut
Uppmärksamheten dras till en fågel varspå sin gren den sitter
Skiter på bilen gör det fanskapet också mellan sitt kvitter
Förbannad och gormandes far jag ned för trappan
Öppnar dörren och skriker min egen psalm åt den rackarn
Det var nog ändå tur att fågelns skit drog mig dit
För inte hade jag annars tänkt på tiden jag hade till Synoptik
Hoppandes in i bilen lägger jag i min första växel
Varför kan inte (R) stå för racer när tiden inte räcker?
Brummandes fortsätter jag ned för den isiga gatan
Nu ska vi se vad turbofan har att ge på den långa rakan.
Men inte ens upp i 80 hinner bilen min rulla
När jag får syn på 240in dundrandes i stadens värsta högerregels kurva
Mötet är kort och smällen är nu nära
Nej förfan hinner jag skrika medans jag varenda bromsteknik i världen försöker mig lära
Hur det gick efter det kan du tyvärr inte få se
men bilskrot och bula är två saker att bilda sig en uppfattning med
Nu idag, rullar jag i min nya v40 med stort behag
men i varje högerregelskurva slår mig tanken nu för tiden
ha fan inte bråttom vart du än ska med bilen
/R
Start over
I remember when you took my hand
We ran on the beach hand in hand
we had a picnic with us as we lookt at the sunset
Your smile was beautiful
your laugh was so wonderful
your eyes were like the sun oooh
Baby why was it just a dream
Start over, can we start over
I was born all over again when you held my hand
every time I dreaming about this, it feels so real
you were mine for a day but I want you forever
So you will be mine and no one else`s
Hjärtat värker
Hjärtat värker
Vet inte vad jag vill
Förvirrad i ett liv
Ett liv jag inte orkar bära
Jag gömmer mig
Men ändå är jag så synlig
Mina tankar kan ingen se
Och leendet orkar jag bära
Bära för omgivningen och dig
Vill inte såra
Fastnat i en känsla
Känsla av saknad
Saknad av känslan
Suddigt är allt men jag ser
Men hittar inte vägen
Och ingen kan hjälpa mig
Måste välja
Välja vägen alldeles själv
Rädslan tar över min kropp
Rädslan för det okända
Och vetskapen om tryggheten
Tryggheten som tynger mig
Förvirrar mig
Leder mig bort från det okända
Håller mig fången
Släpper mig ej ut
Låser vägarna jag ser
Håller mig fången i mig själv
Tåren letar sig ut när ingen ser
Och hjärtat skriker efter dig
Som lämnar mig.
En vacker död
I nattens skymning drömde jag om dig min kära.. Jag drömde att du var bredvid mig, att jag nuddade dig, att jag rörde vid ditt gyllene hår, att du pratade med mig, att jag kände din värme…men jag skall icke tro på denna drömsyn….den är för vådlig
..ändå föll jag för denna syn..för jag ville så gärna tro på den ……iögonfallande sekund gled du ifrån mig…du försvann,dina mjuka händer, din lukt, din värme…allt försvann.
Det skar i mig…min längtan och begäran efter dig gör mig förbittrad..det tar död på mig….min undran efter varför du lämnade mig, varför du lämnade din lukt efter dig, varför du lämnade din värme efter dig kväver mig…snälla kom..utan din värme kommer jag glesna lika så som papper…min kära du tar sönder mig… du hugger mig isär.
Min kära varför gjorde du det..varför lärde du mig älska…. Varför lärde du mig att trona efter din värme..varför…..säg mig varför lämnade du mig med brusten själ…
Här ligger jag stilla..gråter ut…och sjunger i dämpat skrik…. Kan du kom tillbaka….lämna tillbaka mitt hjärta sjunger jag men ty den ondska du föll för kommer du icke tillbaka….
Min kära det var ingen dröm… Det var sanningen jag trotsat möta…det var sanningen som tog kål på mig… det var ty sanningen som du fördes bort… den befarar jag mer än min egen död…… Min ork är slut, hela jag är sönder…jag håller på att falla… Varför lämnade du mig.
Min kära…du lämnade mig i nattens skymning fallen mot en förfärlig vacker… Vacker död…
Value
it’s just like that, whether i’m sitting, standing or walking,i’m one step behind, one step behind everything i think i know, but maybe it’s good like that because,i would still not rise in value if we were at the same speed
Life
Life isn´t about waiting for the storm pass. It´s about learn to dance in the rain.
Don’t cry
Don´t cry beacuse it´s over. Smile beacuse it´s happened. ♥
Världen
I världen är du bara någon…..
…..men för någon är du världen.
Tårar
tårar rinner och allt annat försvinner.
Du sitter och roar dig medans du förlorar mig.
Du gav mig inte ens en andra chans,
så nu har jag förlorat allt som kallas balans